Tänk så viktiga färgerna på en cykel var när det begav sig, man liksom skapade en identitet en gemenskap och försäljningsargument och nog fungerade detta.
Så här är det i alla fall så som jag ser det, när man ser tillbaka på sin uppväxt som är fylld av cykelkuriosa så kan man bara sammanfatta detta med följande förklaring.
När man tar sig en titt på olika cykelfabrikat i modern tid så har färgerna suddats ut, identiteten 'r inte lika självklar men det finns fortfarande lysande undantag.
Nåväl man kan ju inflika att kunden kan och kunde beställa lackering efter smak och tycke men som Henry Ford sa en T-Ford kan beställas i vilken färg som helst bara den är svart.
Det är så jag tänker angående cyklar, för när man går igenom mitt minne av cyklar så finns det bara följande färgsättning.
En Peugeot ska vara vit med svart, röda guld lejonmärken, svart text eventuellt guldfärgade rörslut.
Bara tanken på Bernt Johansson VM guld får pulsen att höjas
En Crescent ska vara lackerad i orange nr 82, denna ultimata färg som både syns i trafikvimlet och ger en stil och finess.
En Monark ska vara blå, metallicblå, man kan inte låta bli att tänka på bröderna Fåglum.
En Bianchi ska vara "mintgrön" ja jag kallar den för detta men egentligen heter färgen Celeste som på italienska faktiskt betyder ljusblått dom lärda tvistar än idag om nyansen.
Ja har är några exempel
Bianchin är faktiskt nyaste fyndet och är en efterlängtad cykel i samlingen då jag alltid velat ha en mintgrön skönhet i samlingarna.
