1958 tog Margit Claesson bussexamen och hon klivet fram i bussen...och arbetsdagen började vid femtiden med funktion och säkerhetskontroll av bussen.
1962 körde hon 64:ans med destinationer utåt förorterna, och vid kaffepausen så samlades förarna vid Gullmarsplan.
Ledningen för Stockholms spårvägar ansåg vid denna tid att de många kvinnliga konduktörerna som fanns i företaget borde ges samma möjligheter att avancera som sina manliga kolleger.
En spårvagnskonduktör som önskar utbilda sig till förare får denna bekostad av spårvägen.
Utöver så kallat busskort så ska man känna till Stockholms samtliga busslinjer till detta kommer en måttlig portion motorkunskap.
Det finns ingen anledning att påstå att bussföraryrket skulle vara mindre lämpligt för kvinnor än män.
Av någon egendomlig anledning tror man att kvinnor som arbetar i traditionellt kvinnlig yrken som t ex sjuksköterskor, servitriser, expediter skulle ha ett mindre slitsamt och därför mer kvinnligt yrke. -Sån tur att man inte slänger av sig kvinnligheten som uniformen efter arbetsdags. Uniformen känns ibland som ett nödvändigt ont men kvinnligheten har man som en tillgång så det så.
FRIDHEMSPLAN NÄSTA...........
