Ibland får man nöjet att vandra runt i vad somliga kallar för skrot, jag kallar det kulturlämning och innan finkulturfolket protesterar så inflikar jag att detta är kultur och en lämning av tider som för länge sen flytt.
Tänk den dagen då en av dessa lastbilar stod uppställd utanför bilaffären och hämtades av nya ägaren som stolt körde hem den för visning hemma på gårdsplanen, grannar och bekanta kom för att beskåda det nya åket.
Väntan som mot all förmodan fanns då den lille parveln satt på mjölkpallen och väntade på att mjölkbilen skulle komma, men inget av detta finns idag kvar ja det finns entusiaster som bevarar dylika fordon, en stor eloge till dom men hur ofta ser du en gammal lastbil i trafiken och vem reagerar på att den kommer.
Tänk så många otaliga mil dessa kämpar har rullat och en vacker dag är dom förbrukade passé en restprodukt som lämnats åt sitt öde men alla bär dom en historik och visar vägen för den som undrar hur gårdagens chaufförer upplevde sin vardag., ett kulturarv och ett kulturminne där minnena far i vinden och försvinner.
