När man funderar på åren som passerat kan man inte låta bli att fundera över mynten som numera inte är giltiga exempelvis femöringen, tioöringen, tjugofem och 50-öringen, som med sin mindre storlek var rätt svår att hantera och ofta trillade iväg på äventyr där dessa mynt inte precis gjorde någon nytta.
Man kan ju tänka sig att synskadade andades ut när dessa småmynt försvann och ersattes av tjockare, större mynt som enklare kunde identifieras, men man ska inte ta ut segern i förväg.
Fick i dag en av dessa nya tvåkronor i min ägo och kunde inte riktigt känna mig speciellt övertygad eller imponerad av känslan att jag ens fått ett riktigt mynt i näven.
Man väger myntet, tittar på utförandet och funderar på hur man kunde välja denna storlek, ja vi har hört att storleken och därigenom vikten är uttänkt för att underlätta värdetransporterna men man kan fundera på om detta verkligen är uttänkt.
Hur många tvåkronor, enkronor och femkronor kommer inte att förväxlas oavsett om man är synskadad eller inte?, det enda positiva i bytet av mynt är väl att nickelrisken är borta och att 10 kronors myntet får vara vara kvar.
Annars kan man inte låta bli att bli en aning fundersam om det verkligen var nödvändigt att införa nya mynt då kontanthantering har blivit något som är i det närmsta skamfyllt och högst omodernt.
I så fall är jag i högsta grad verkligen omodern som fortfarande använder en klassisk portmonnä där mynten förvaras på ett alldeles utmärkt sätt.
Bästa hälsningar
Herr Stofil
Tvåkronor 2016 och 1968
