Alltså kan någon datera en sådan här?...ja jag vet att det är en ovanlig sak men för mig så är en sådan här så intressant så det formligen kliar i vill ha begäret.

Så man kan inte låta bli att ta hand om den och jodå den är komplett med plåster..plastficka och broschyr och bara så ni vet så ska ett sådant plåster vid avlägsnandet ryckas bort med ett bestämt och snabbt ryck..hoppas inte vederbörande har hår på det stället eller är känslig för.....ja OUCH !! liksom...

Så därigenom så undrar man lite hur gammal en sån här kan vara? och tillverkningen av Allcock´s plåster startade 1847 i Amerika.

Så nästa gång du har ryggskott..ischias..ledvärk..ja vad fasen glöm Ipren och alla dom där...fixa ett Allcock´s poröst plåster så fixar det sig...dock är det väl så att "bäst före" gått ut eller?..njae vem vet det står ju inget datum så det kanske är så att det hjälper evigt....oo jäklar det hjälper emot förkylningar..Folket vi har löst gåtan..ta Allcock´s..värst vilken reklam det nu blev men undrande läsare kan vara helt säkra på att detta inte är en reklamannons för då hade vi nog gjort reklam för ett levande varumärke.

Och det ska vara ett ÄKTA Allcock´s..det fanns tydligen kopior.......

Men som sagt kultstatusen är skyhög och K-märkningen sitter som ett.....plåster=)

Åååh jag kunde haft en V åtta...ja så skulle man kunna tänka och genast drömmer man om Challenger..Charger...Oldsa..eller Cheva...eller Firebird...eller Musse..dregelvarningar på det.....och skulle du mot all förmodan tycka att det hade varit bra om du prövat en V-åtta nångång så kan det ju vara så att det finns en chans för det finns fortfarande kvar...märket alltså..men va nu då undrar vän av ordning? VADÅ märket??!

Jodå gott folk vi talar om V8...fast drycken...ja juicen då alltså..inte kanske så känd här på våra breddgrader men bara så ni vet så kan man ju både hos bilförsäljaren och affären rakt över disk beställa en V8:a....

Ovanligare kan det väl knappast bli, för det handlar om en DUWK...ja eller det allmänna smeknamnet blev Duck..och då en sådan farkost är rätt stor så kan man ju bara konstatera att den ser rätt liten när den jämförs med landstigningsfarkosten för måste till och med vara ovanligare än Duck:en?

Ja..för så är det så se till att minimera risken och se för bövelen till att ni har plåster nära till hands när helst olyckan är framme, och framförallt se nu till att använda rätt sorts rakkräm för annars kommer det oundvikligen att sluta med motorsågsmassakern för ditt sällskap föredrar tydligen en välrakad karl..hmm där fick vi faktiskt ett dilemma för OM man nu råkar skära sig....så kan det ju vara bra med just plåster....ja då kan man ju konstatera att det gäller att vara förberedd i alla lägen...annars slutar det garanterat med ett OUCH!

Idag fick vi veta en sak, vår lille häst är en dalahäst från grannbyn Fu och täljd målad av familjen Andersson, Gunnar,  Hilda och dottern Elsa.

Tänk att vi hittade vår lille vän på återvinningen i en påse...den hade förmodligen blivit kastad men nu står den uppställd i finrummet.

Här en jämförelse med Majas nyare häst tillverkad av Grannas i Nusnäs.

G.O:s glass kanske ni inte har hört talas om, men här kommer iallafall en liten berättelse om just detta företag.

Möjligheten att lagra glass var begränsad under slutet på 20 talet och 1929-30 startade Gustav och Göte Olsson en tillverkning av glass i Trekanten utanför Kalmar under namnet G.O glass.

Möjligheten till lagring var som sagt begränsad på grund av att man på den tiden inte hade frysboxar så Gustav och Göte tog helt sonika med sig alla ingredienser till marknader och dansbanor och tillverkade glassen på plats och som fryshjälp hade dom med sig isblock som sågats ur isen på insjöarna under vintertid och lagrats i källare.

Detta vinnande koncept visar sig lönande så  G.O glass utvidgar verksamheten genom att starta en fabrik i Trekanten och i folkmun börjar folk kalla glassen och fabriken för Glass Olles.

Detta blir sedermera namnet på företaget som nu i folkmun blir synonymt med Glass-Olles gatukök beläget i Trekanten.

Där kunde historien fortsatt i evighet men som allt annat så har en ny sträckning av en väg knappast en hälsosam inverkan på en verksamhet så när riksväg 25 invigdes så försvann kundunderlaget.

Och 1991 försvann även Glass-Olle som egen tillverkare och triumfglass tar vid.

På det här fotografiet så kan man inte på något sätt tro något annat än att fotografen riktat kameran emot sitt mål men frågan är bara varför, ja inte för att jag då har några som helst problem med att förstå varför men så där i allmänhet.

Vad tänkte hon eller han på? och varför just där, och framförallt lastbilen var ju inte på något sätt ny, då ett sånt tillfälle som när man inhandlat ett nytt fordon kan leda till att ägaren vill dokumentera köpet.

För det kan väl inte vara så att ägaren köpt en begagnad lastbil och ville föreviga tillfället, för någon last finns ju inte på flaket men på taket i "takboxen" finns det både det ena och andra och bilden är nog med all sannolikhet tagen en varm sommardag för rutan är nervevad, ventilationsluckan är öppen och bilden förmedlar ett lugn i ett annars stressat Stockholm på Hekulesgatan år 1966 och kanske är fotografiet tagit tidigt en morgon, vem vet men det är en vacker lastbil i all sin enkelhet.

Minns ni det gamla vägverket?, ja eller vägförvaltningarna som förr i tiden såg till att underhålla vägarna under årets alla dagar.

Statligt anställd personal som hade tillgång till en fordonspark av hög kvalitet och ett av skälen till att svensk fordonsindustri faktiskt fick en årlig försäljning av fordon, ja lite som försvaret också.

Man kan ju blir lite nostalgisk när man tänker tillbaka på dessa gula bilar maskiner och lastbilar som lyste upp tillvaron, ja precis som televerkets oranga fordonspark ja till och med militärens fordon lyste ( ja nu tog jag väl i eller?..olivgrönt lyser väl knappast men det är snyggt) upp trafikbilden med alla intressanta fordon.

Numera är nästan alla företagsbilar vita oavsett vilket företag dom kör för...tänk bara på ASG..postverket..faktiskt en av dom enda bilarna som bjuder på en enhetlig färg idag, så idag minns vi vägverket..och blir lite blågula i sinnet med hjälp av en vanlig enkel tändsticksask.

Kan det bli mer spännande..i all sin enkelhet? bara lite trä ihopsatt till en leksak som kan få den mest inbitne balanskonstnären att sitta i timmar...ja kanske inte riktigt men en bra stund i försöken att övervinna banan och undvika förnedringen att trilla i ett av avgrundshålen.

Du har väl tungan rätt i munnen? stadigt...åsså vik..höger..vänster ååh så nära bara ett nummer till..nästan NEEJ där åkte den ner......

Vad? jo kulan så klart för vem har inte spelat labyrintspel ja klassikern med rattarna är ju välkänt men det finns enklare där man själv får stå för vikningen...Brio tillverkade flera varianter, ja den så kallade rymdlabyrinten...Huu så spännande=)
Och erkänn nu...visst blir man sittande..ensam eller i gäng och bara ska slå sig själv eller motståndaren... 

Så skrev Folke i en hälsning till min far 

Folke Dahlberg var och är sammankopplad med ett liv på och runt livet och vatten, och att placera Folke Dahlberg bland östgötska författare kanske är en aning felvisande då han uppehöll sig på valfria platser så länge det inte var för långt från hans älskade grund i tillvaron, vattnet.

Han seglade faktiskt omkring på en sjö vars stränder delas mellan fyra landskap: Småland, Västergötland, Närke och Östergötland med avstickare in i Västra Götaland och Värmland. 

Folke gjorde sig tidigt känd som bildkonstnär och hans litterära produktion åtföljdes alltifrån debuten 1948 av egna teckningar, ofta små intrikata bilder med surrealistisk botten. 

Han avbildade gärna nautiska detaljer och vida vattenytor, inte sällan med något mytiskt väsen i förgrunden. Han har träffande kallats för bildpoet, många av Folkes texter handlar om ensamhet - ett ämne han var väl förtrogen med och som han utsatte för långvariga prövningar genom att leva ett eremitiskt liv på olika öar i Vättern.

Folke Dahlberg levde och verkade vid sjön Vättern och slutade även sina dagar på Vätterns vatten 1966 i ett drunkningstillbud.

Kort sagt kan man sammanfatta det hela med orden som Folke skrev

Ruin får vänta!

Ninaninna ninna na...oj då ett boktips så här på söndagskvällen ...

Gillar du varumärken?..svenska sådana och kanske minns eller vill minnas dessa klassiska varumärken som passerat oss i förbifarten.

Då ska du passa på att spana in denna bok som behandlar såväl Gustavsberg som Brio..ja till och med Ikea=)

Ja betänk att ett av dom stora kaffesorterna ja eller märke då var Luxus alltså Ica handlarnas egna kaffe som idag ramlat bort från hyllorna, ja egentligen så är det ju så att kaffemärket Luxus härstammar från Hakonbolaget och som kuriosa kan nämnas att Luxus försvann för gott från hyllorna 2001.

Den stora konkurrenten till Luxus ja Konsums kaffe känner ni säkert igen..och vill ni läsa mer och fördjupa er i kaffet historia..bli tårögda..glada.. nostalgiska..eller bara njuta av underbara bilder hoppa över hit.

Ja det är ju faktiskt så att det finns fler goa prylar  på sidan.

Skandiaverken grundades år 1899 under firmanamnet Lysekils Mekaniska Verkstad av Lars Laurin och hans blivande svåger Karl Forsström. 

År 1905 ombildades företaget till aktiebolag, aktierna innehades med få undantag av Lars Laurin. 1907 tillverkades den första fyrcylindriga motorn. 

Samma år hade man levererat ca 400 motorer för fiskebåtar, under olika perioder arrenderades andra verkstäder för att få ökad kapacitet och 1911 inköptes Fridhems varv, där träfartyg upp till 700 ton kunde byggas. 

1920 ändrades bolagsnamnet till Skandiaverken AB och man var då en av landets största motorfabriker. 

Den världsomfattande ekonomiska krisen slog hårt mot Skandiaverken i början av 1920-talet och i april 1923 beslutade bolaget att träda i likvidation. 

Företagets namn under rekonstruktionen ändrades till AB Lysmo, och i slutet av 1930-talet fick man en del krigsmaterielbeställningar, bl.a. av spränggranater. 

År 1940 får man en beställning på 277 st. motorer från Machinoimport i Moskva, både för fiskebåtar och för bergborrningsaggregat, men leveransen blev uppskjuten p.g.a. Tysklands anfall på Sovjetunionen i juni 1941. 

Driften vid Fridhems varv nedlades temporärt 1940 och 1942 såldes varvet till Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. och i början av 1940-talet utökades produktsortimentet med tvättmaskiner.

I slutet av år 1943 säljer Göteborgs Bank Skandiaverken till Berg & Co. Mekanisk Verkstad AB i Lindesberg, som 1945 ändrade namn till Bergbolagen AB. Under åren efter andra världskriget tillverkade man ett stort antal motorer åt AB Penta. 

Våren 1957 levererades de första 4-takts dieselmotorerna typ F35, avsedda för bl.a. fiskebåtar. Man inledde även tillverkning av en större motortyp F50 vilken dock endast kom att byggas i två exemplar.

År 1958 drabbades Uddevallavarvet av kapitalunderskott och grundaren, Gustaf B. Thordén, tvingades avgå. 

 I mars 1961 inleddes tillverkning av Götaverkens nya F-motorer på licens. 

Från 1 maj 1961 ingick Skandiaverken som en avdelning i Uddevallavarvet, man tillverkade allt från rälsfordon, perrongtruckar, ja ni kanske minns dressinerna.

Ja även en stor dragare för vägtransporter, troligtvis för vagnbjörnar, men den som ser ett mönster i detta ser ju att bolaget Skandiaverken, alltså Bergbolaget hade samma typ av allt i ett produktion som nu nerlagda Kalmar Verkstad, ja en spännande historia att gräva upp intressanta fordon ur arkiven.

Ja den som hittar en Elna symaskin kan faktiskt skryta lite med att inneha en liten bit historia, ja givetvis importprodukt men men..för just Elna 1 som den gröna lilla gräshoppan heter presenterades 1940...och designades av Dr. Ramon Casas i Schweiz.

Instruktionsboken då? jo den är tryckt i Schweiz givetvis på svenska i detta fall då Bergbolaget var generalimportör av denna utomordentligt smidiga maskin med eget bord..jo symaskinslådan viks upp till sybord.

Mariestad var hemtrakten för Wretmans boktryckeri och på reklamateljen satt min far tecknande och skissade arbetsprov samt underlag/ illustrationer för böcker eller som denna logotyp.

Såifa nytt alltså Sveriges åkeriägares inköps och förvaltning AB tidning trycktes under 1959 hos just Wretmans, med omslag från min far.

Radioreklam, häften trycktes hos Wretmans, för firmorna Radiobolaget ( Sigvard Hagelberg) i Strängnäs och  Mariestad Josef Johanssons Radio Mariestad.

Stadshotellet i Mariestad, Mariestads stad beställde häften och en bilspekulant kunde absolut inte klara sig utan att läsa häftet Faran lurar vid bilköp ja originalet från 1958 av Bengt Egon Lennhag för EKO förlaget och tryck hos Wretmans.

Här är första upplagan med illustrationer och omslag av min far.

En genomgång kan betyda....njae..det beror ju på välviljan och ärligheten...

Radioreklam  när den är som snyggast.

Lite läcker reklam från en välkänd kaffesort... varsegoa=)

Så där ja...äntligen ett ämne som man rent av kan spåna en stund om..för just ingen dryck blir oftast diskuterad som just kaffet, gud nåde den som vågar utmana kaffeentusiaster för oavsett om du gillar svart..grädde..socker mjölk, brygg, kok eller rent av pulverkaffe..tvi tvi..ja det där senaste exemplet kanske inte är direkt upphetsande..lite som surrogatkaffet under kriget en nödlösning men visst det kan gå om man inget annat har...

Sen kommer ju frågan hur vill man inta sitt kaffe...i mugg, glas eller kanske old fashion..jo...kopp och fat..kanske till och med riktigt klassiskt, på fatet..med sockerbiten men det ska vara hårdbitar...som lååångsamt löser upp sig..inte som dagens designade sockerbitar som löser upp sig innan dom ens hamnat i kaffet.

Ja..kaffet är och förblir drycken nummer ett ..ja förutom vattnet då..för utan vatten skulle kaffet damma rejält i käften...huvaligen.

Här bjuds på några handfasta tips från det glada femtiotalet.

När du sen avslutat kafferepet så väntar en stund vid diskhon...se då till att det ser ut så här..för då trivs du vid din last..ja för kaffet är ju inte din enda last.

På min gata...i stan..ja ni fattar hemma till ursprungsgatan där jag som liten parvel sprang omkring och busade..ja jag var ett rätt snällt barn fast ibland så fick  man så att säga till det..som den gången vi spelade tennis med en sån där gummistropps försedd tennisboll som kommer tillbaka när man bankar till den med tennisracket..FORE!! skulle jag sagt så här i efterhand men icke då jag slår iväg världens boll som trotsar all logik om omdöme..ooops... gubben k- våg kommer mitt i skottlinjen och jag får in en fullträff, kepsen flyger...förlåt farbror!!=) ja det hela var ju inte så farligt men Tallhagen var iallafall ett lugnt område med fotbollstokiga flickor och pojkar som turnerade på gräsmattorna med boll hjärnvilja och en överskottsenergi som fått fjärrvärmeverket Draken här i Kalmar att bli avundsjukt...

Jo sen har vi butiken där vi alltid handlade..ja förutom Kurts tobak & tips..i källaren på ett av höghusen..för visst är det så att jag är en höghusgrabb uppväxt på sjunde våningen med hiss så någon hisskräck har jag aldrig sett röken av trots upprepade incidenter som när kompisen och jag skulle åka hiss med pulka...och som alla vet en pulka har ett snöre..vi glömde snöret..tryckte på knappen och satan i gatan snöret i dörren..och skit oxå pulkan drogs ner och fastnade..katshongk..eller något sånt lät det och vi fastnade för typ femhundraelfte gången...nåväl..Tallhagen livs denna oas där vi småttingar kunde stolpa ner och för våra surt förvärvade veckopengar inhandla en GB tresmak..dela den på tvären och sleva i oss med sked..eller fingrar..den var betydligt billigare än lösglass..hade man tjejsällskap..så bjöd man..han italienaren som jag hängde med visste precis hur flickorna skulle smöras..host..

Så döm om min förvåning när jag hos morsan och hittar just en påse från mitt älskade sjuttiotal..när butiken gick under ICA flagga och livet lekte..jo jag fann en gång en tiosedel i en vattenpöl..tog hem den la den på elementet..sen gick vi iväg till butiken och handlade för en hel tia....undrar just vad vi köpte? godis..festis...ja vi var iallafall väldigt nöjda över fyndet..och jag var stenrik på väg till butiken.

Så kvarteret Kämpaleken gjorde verkligen  rätt för sitt namn för indian och cowboyslekarna med pilbågar och pinnar slutade ibland med gråt och blodspillan....

Och visst minns man sin första dag på förskolan Ringskolan..mutter... jag har aldrig varit någon fena på att dansa..bollsporter..gympa och cykel var min grej....

Så kära Adelgatan..samt Vasallgatan, Banérgatan och Jägarevägen..och framförallt Ölandsleden..ni ligger mig varmt om hjärtat...och framförallt skogen bakom nr 12..14 och 16...där hade man cykelrallytävlingar..tennistuneringar och på vintern ishockey och bandyslag....

F* va ont det gjorde att få en boll eller puck på smalbenet.. men man bet ihop och siktade på nästa mål...på vingliga smalben för man fick ont i vaderna efter några vändor....

Se där ja...och vem kan då ligga i vagnen..en otroligt söt liten unge....morsan kan idag inte förstå att vi blivit så stora....han som ligger i vagnen skriver det här inlägget..en ovanligt tidig bloggare må jag säga..fotot är taget 19..7..1? eller 70..undrar om det var Blogspot eller facebook? ja fasen visst hade alla barn en iphone på den tiden?..eller..nej visst fasen vi sprang ute mest hela dagarna och jagade bollar..snöbollskrig..och fick luft på oss..och inget ABSOLUT inget var digitalt....

Tänk att en brödrost kan betyda så mycket, men är det en Elektro Helios så kan man liksom förstå att man kan fatta tycke för en sån.

En person som faktiskt hade en sån var faktiskt Laila Westersund som redan som 12 åring fick en brödrost i present av sin mor.

I mitt kök står min mors gamla brödrost.. och samma utmärka rost till dina brödskivor..men passa fingrarna om du är känslig för värme...och kolla så att det inte bränns vid, det är nämligen du som är den som vänder skivorna.

Nåväl yrvädret från Trollhättan, Laila var iallafall helnöjd med sin brödrost, så även vi....Laila får allt skynda sig få loss brödet på bilden....för just så ser det ut när brödet fastnat och inte vill lossna.

Njae vän av ordning behöver inte vara orolig, det syns att rosten inte är igång för annars hade trådarna varit röda.

Det var en gång en Ford....på någon annans gård...den levde nog ett hårt liv och fraktade byggmaterial mest hela dagarna och den kanske inte var den finaste lastbilen på vägarna men den gjorde sitt jobb och och blev med tiden lite luggsliten.

En vacker dag blev Forden omodern..kanske gick motorn sönder eller så kanske man kom på att motorn vore perfekt att driva ett sågverk för så ser det ut på bilden.

Bakdelen fick med all största säkerhet bli släpvagn efter någon traktor och historien om en Ford från 1948 fick sitt slut, och allt vi vet är att ägaren som brukade bilen i sin byggverksamhet hette byggmästare W Karlsson och bodde i en by som heter Vallberga (Blackstad Västervik).

 Tänk så många lastbilar som slutat sina dagar som kapade objekt...